Nellie Goldén

Igår så sa min värdmamma att dom pratat om det där med att förlänga. För delas del fick jag mer än gärna göra det, oavsett om det bara var 6 månader eller ett år. Jag trodde inte det var något som skulle komma på tal så tidigt in i mitt år. Jag har egentligen inga planer på det, men måste säga att det kändes som den bästa av komplimanger. Att dom kan tänka sig ha mig i deras hem i ytterligare ett år måste väl vara ett bra betyg? 

Livet rullar på som vanligt här. Vi jobbar på att komma in i vardagsrutinerna igen. Barnens humör har väl inte riktigt vart på topp, inte mitt tålamod heller. Det går rätt bra ändå, älskar dessa ungar oändligt mycket. Vissa stunder så vill jag helst pussa ihjäl dom och i nästa rycka håret av mig. Antar att det är hur livet är som Au pair?