Om du bara visste
Nu sitter jag här i min säng och luktar rök. Jag kramade om någon för kanske sista gången på ett år, det gjorde lite ont i hjärtat. Det börjar bli verkligt nu, att det är avsked man tar. Jag kommer sakna promenader i hans bil. Ja, för det är så vi promenerar, max ett par meter och sedan kan vi prata i timmar i hans bil om allt och ingenting. Jag älskar hur det går så lätt med vissa personer, det där med att prata alltså. Vi ska gifta oss en vacker dag, han vet inte om det än bara och jag tror nog hans flickvän misstycker. Detaljer, detaljer.
Det är sånt som kommer bli svårt att ersätta. Klart man kommer få nya vänner och nya sätt att umgås, men det är just dom små detaljerna som kommer vara svåra att ersätta. Har förövrigt hittat en tjej på Facebook som bara kommer bo 10 minuter ifrån mig. Hon verkar fantastiskt trevlig, känns bra att veta att hon kommer finnas nära. Det är lustigt att man hittar trygghet i personer man egentligen inte känner alls.