Wake-up call

Igår fick jag ett samtal från Au pair förmedlingen som undrade om jag var igång med Visumansökan. Hjälp tänkte jag. Allt sådant har vart så långt borta och helt plötsligt så är det här nu. Från och med i söndags kunde jag börja med ansökan. Vart har tiden tagit vägen? Så imorgon tänkte jag lägga ner tid och energi på det efter jobbet. Snart är jag där. Det börjar kännas som allt är inom räckhåll nu.

Ringde även och hörde mig för om min vårdcentral pysslade med hälsoundersökningar. Som tur var gjorde dom det och skulle återkomma med pris till mig. Har jag några Au pairer som läser? Vad fick ni ge för eran hälsoundersökning i så fall?

Min helg har vart ljuvlig förresten. Fredagsnatten tillbringades mitt i ingenstans. Pojkvännen hade bokat övernattning i en fantastisk liten stuga i en riktigt härlig miljö. Ni ska få bilder så fort jag har tid. Annars så njuter jag mest, fotar, badar, jobbar och somnar sött i Hampus famn. Livet är inte så tokigt.