Counting every heartbeat
Hur kan man vara rastlös hela vägen in i själen och samtidigt så slut i huvudet? Jag somnar helt färdig och vaknar upp tröttare än någonsin förr. Jag är på helspänn samtidigt som kroppen är satt i någon form av dvala.
En del av mig har landat i lugnet, trivs i vardag och kan inte få nog av solnedgångarna som tycks vara vackrare än någonsin i år. Den andra delen av mig vill på äventyr, vill se världen, leva kravlöst och träffa människor som inspirerar.
Det känns som om livet är satt i paus och det är just där det felar tror jag. För jag lever, här och nu, mellan jobb och städning så finns faktiskt ett liv. Det spelar ingen roll om det handlar om blåbärsplockning i skogen eller helgäventyr. För jag älskar faktiskt varje sekund av det, allt av det.
Jag måste inse att livet inte står still, livet kan inte bara bestå av en väntan efter nästa äventyr.