Together forever, never apart, maybe in distance but never in heart.
Den här distansen alltså. Den är så himla tröttsam. Jag är trött på att somna ensam, jag är trött på att laga mat till en person och jag är så förbannat trött på den här längtan. Att min karl jobbar cirka dygnet runt gör inte saken lättare.
Men sen tar jag mig ett djupt andetag och inser att han jobbar dynet runt för att han ska kunna flytta tilll mig. Han den där som jag håller så kär är villig att lämna allt och flytta hit. För min skull, för oss. För att vi ska kunna ha ett liv tillsammans. Hur fantastiskt är inte det?
Men sen tar jag mig ett djupt andetag och inser att han jobbar dynet runt för att han ska kunna flytta tilll mig. Han den där som jag håller så kär är villig att lämna allt och flytta hit. För min skull, för oss. För att vi ska kunna ha ett liv tillsammans. Hur fantastiskt är inte det?