Nellie Goldén

Alltså min 3-åring är charmig ibland. Med en sur min tittade han på mig och sa " You don't make my heart sing". 
Tur för honom att han är söt!

Innan jag åkte hit så läste jag om folk som fick hemlängtan rätt snart efter att dom anlänt. Det är dock dåligt med folk som har skrivit om ångesten om att åka hem. Är det normalt att tre veckor in i sitt år få småpanik över att jag om ett år ska åka hem igen? Jag förstår inte hur jag ska få ihop det här året för att hinna med allt jag vill se och göra. 

Jag känner mig delad. På något vis vill jag komma hem, skaffa mig en lägenhet och hitta trygghet. Ser fram emot den dagen. På ett annat vis så vill jag aldrig sluta resa. Har tusen planer på saker jag skulle vilja göra. Ångesten över att vara fast på ett ställe tar död på den fina bilden om att hitta sin plats. 

Fast som sagt var. Jag ska vara här i ett år innan jag behöver fundera på hur livet ser ut när jag kommer hem. Ett år kvar. Hur galet är inte det? Är så övertaggad på det här.